Hepatit C är vanligtvis mild och symptomfri med ett långsamt förlopp. Men ibland ger viruset upphov till en leverinflammation som emellanåt förorsakar en oförklarlig trötthet. Alla som smittas med hepatit C blir emellertid inte kroniska bärare av viruset, utan 30-50 procent läker ut viruset av sig självt inom ett år efter smittillfället. Efter den spontana läkningen kan det finnas kvar antikroppar i blodet, men utan att det pågår någon virusinfektion.
Hepatit C sprids via blodkontakt. Den vanligaste orsaken idag är genom att någon delat injektionsspruta med en infekterad person. Viruset kan också spridas via stickskador i vården och genom dåligt steriliserade nålar vid t.ex. tatuering eller piercing. Sexuellt överförd smitta förekommer, men är ovanlig, likaså smitta mellan mor och barn. Numer är det också mycket
ovanligt att smittas på sjukhus eftersom Sverige sedan 1992 rutinmässigt testar allt donerat blod för
Hepatit C.
WHO beräknar att det globalt finns ungefär 150 miljoner bärare av Hepatit C. I Sverige har ungefär 40 000 människor Hepatit C och årligen anmäls omkring 2 000 nya fall. De senaste åren har nya läkemedel med färre biverkningar och kortare behandlingstid börjat användas. Läs mer om vad som gäller från och med 2017.
Smittan
De flesta som idag smittas med hepatit C är intravenösa missbrukare. Tidigare spreds smittan via blodtransfusion och blodprodukter, men sedan 1992 testas allt blod i Sverige för hepatit C.
Frisk eller kronisk
Hepatit C-infektionen börjar med en akut smitta som är märkbar hos endast 15 procent av alla som smittas. De flesta märker däremot inte alls att de blivit smittade. Så många som 30-50 procent av de som smittas läker ut infektionen spontant, det vill säga självläker, inom ett halvår efter smittillfället. I vissa fall kan det ta upp till ett år innan spontanläkning sker. Det är särskilt vanligt att barn, missbrukare och kvinnor som smittats med anti-D profylax (vid Rh-immunisering) spontanläker.
Så här beskriver Läkemedelsverket förloppet:
Källa: Läkemedelsverket 2015
Infektionen
För att bekräfta en kronisk hepatit C tas ett blodprov som heter HCV-RNA. Är blodprovet positivt har man alltså hepatit C. Den kroniska infektionen ger till en början få eller inga symtom. Den eventuella leverskadan utvecklas långsamt efter många symptomfria år. Hos ungefär 20 procent av dem som fått kronisk HCV övergår leverfibrosen i levercirros (”skrumplever”) inom 20 år från smittotillfället. Levercirros leder till ökad risk att drabbas av cancer i levern.
Fibrosgrader
Leverskadan indelas i fibrosgrader som tidigare bedömdes vid en leverbiopsi. Numer gör man en ultraljudsundersökning med hjälp av en apparat som kallas för Fibroscan.
- F 0-1 – Innebär ingen eller mild fibros.
- F2 – Måttlig fibros
- F3 – Avancerad fibros
- F4- Levercirros
Idag blir de personer som bedöms ha F2 – F4 erbjudna behandlingen, medan F 0-1 anses kunna avvakta med behandlingen.
Behandling
Målet med behandlingen är att förhindra att en person med leverfibros får levercirros. För dem som redan har cirros är målet med behandlingen istället att minska risken för levercancer. Personer som är symptomfria, eller har måttlig leverfibros får idag vänta med behandlingen.
Biverkningar
De nya läkemedlen har kort behandlingstid (8-12 veckor) och få biverkningar. Vissa får stundtals lite huvudvärk, andra blir lösa i magen.
Den 2 december 2016 publicerades en varning från den europeiska läkemedelsmyndighetens säkerhetskommitté, PRAC, om att patienter som behandlas med de nya läkemedlen mot hepatit C kan riskera reaktivering av hepatit B. Före behandlingen tas hepatit B-virusprov. Är man samtidigt infekterad med båda virusen måste man noggrant följas upp.
Efter behandlingen
Sista virusprov tas numer tre månader efter avslutad behandling (mot tidigare 6 månader). En lyckad behandling innebär inte enbart att risken för allvarlig leversjukdom och andra sjukdomar minskar eller försvinner. Det direkta behandlingsmålet definieras som sustained virologic response (SVR) och innebär i klinisk praxis omätbart HCV-RNA i plasma >12 veckor efter avslutad behandling och motsvarar en botad infektion. När man uppnått SVR innebär det även att man är smittfri. Antikropparna finns fortfarande kvar i blodet och därför får man inte lämna blod. Och man blir inte immun mot en ny hepatit C-infektion.
Läs mer
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=159
http://www.sls.se/Global/RAV/Dokument/RAV_HCV_Bakgrund_2016_v161201.pdf
http://www.sls.se/Global/RAV/Dokument/RAV_HCV_Behandlingsrekommendation_2016_v161201.pdf