Majoriteten av alla nysmittade med hepatit C är aktiva narkomaner. Därför vill åtta svenska läkare att personer som injicerar droger går före i kön till behandlingen. (1) Men referensgruppen för antiviral behandling, även kallad RAV, håller inte med. (2) En pådrivande faktor är att Världshälsoorganisationen WHO uppmanar alla världens stater att eliminera hepatit C till 90 procent fram till år 2030.
I Sverige är läkemedlen mot hepatit C dyra. En enda persons tolv veckors behandling kostar ett par hundra tusen i enbart läkemedelskostnader. Sedan tillkommer samhällets utgifter för besöken på infektionskliniken och alla provtagningar som ska göras. På grund av de höga kostnaderna har myndigheterna satt upp vissa kriterier som måste uppfyllas innan patienten får en behandling. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har godkänt att patienter med följande symptom får förtur till behandlingen:
- Personer med fibrosgrad F2-F4. Leverskadan indelas i fyra fibrosgrader som bedöms vid en ultraljudsundersökning med hjälp av en Fibro Scan. F 0-1 innebär ingen eller mild fibros, F2 betyder måttlig fibros, F3 är avancerad fibros och F4 är levercirros.
- Organtransplanterade patienter
- Personer med svåra extrahepatiska manifestationer. Det vill säga andra problem än leverkomplikationer som kan bero på hepatit C.
- Kvinnor som ska göra IVF-behandling (provrörsbefruktning)
Alla som vill får i nuläget inte en behandling. Inte ens människor som smittades med hepatit C för kanske 30- 40 år sedan kommer ifråga. Är deras lever alltför frisk för de kriterier som ställts upp får de snällt stå kvar i kön.
Personer som aktivt missbrukar droger är i konstant risk för återsmitta. För att eliminera hepatit C-viruset krävs i så fall att man bryter den negativa kedjan där drogmissbrukare smittar varandra oavbrutet. Man måste också ta hänsyn till cocktaileffekten, det vill säga hur förmågan hos läkemedlen från apoteket påverkas när de blandas med droger från gatan.
En annan akilleshäl i sammanhanget heter bristande compliance, det vill säga dålig följsamhet. Alla som tidigare har missbrukat droger vet hur svårt det är att fullfölja uppgjorda planer. Bara en sådan sak som att läkemedlen måste tas vid exakt samma tid varje dag i tolv veckor kan vara ett närmast oöverstigligt hinder för att få en drogberoende person att fullfölja programmet.
Kroppens sätt att reagera på viruset är en annan omständighet som gör förslaget diskutabelt. Ungefär hälften av alla som smittats med viruset får en kronisk hepatit C. Sedan tar det ungefär ett halvår efter smittillfället innan kroppen bestämt sig för om smittan ska bli kronisk eller läka ut av sig själv. Därför har blodgivningscentraler satt en halvårsgräns på alla nya blodgivare för att säkerställa att de inte har antikroppar mot hepatit C.
Spontanläkning kan också förekomma. Enligt professor Ola Weiland, Karolinska sjukhuset, läker så pass många som 30-50 procent av missbrukarna ut sin hepatit C av sig självt. (3)
Som till exempel en av våra medlemmar, som började missbruka amfetamin på 1970-talet. När hon fick sin hepatit C-diagnos 1990 satt hon i fängelse. Åtta år senare lade hon för sista gången av med sitt missbruk. Året därpå hade viruset läkt ut av sig själv. Hon gick sedan under tio års tid på regelbundna kontroller, utan att viruset kom tillbaka.
Trots alla frågetecken vill ändå de åtta läkarna prioritera personer som injicerar droger framför andra grupper. (4)
RAV, det vill säga referensgruppen för antiviral behandling håller inte med. Det är en grupp infektionsläkare vars huvuduppgift är att verka för en rationell användning av antivirala läkemedel och att utarbeta rekommendationer för behandling av olika virussjukdomar. De tycker visserligen att alla patienter bör få en behandling, men att människor med avancerad leverskada har ett större individuellt behandlingsbehov än personer som använder intravenösa droger.
”Att personer som använder intravenösa droger skulle ha ett större behov av behandling än andra som upplever stigmatisering och påverkad livskvalitet till följd av sin diagnos håller vi inte med om.” (5)
I nuläget vet ingen vem av grupperna som är starkast. Förhoppningsvis kommer det snart ett besked om hur samhället ska hantera detta delikata problem.
Källor:
(1) http://www.ufold.uu.se/digitalAssets/639/c_639776-l_3-k_konsensusdokument-hcv-ufold-.pdf